Eftichia-Alexandra Loukidou

Naturen

Naturen har alltid varit motbjudande för mig.
För att vara exakt,
den ständiga påminnelsen om en oförskämd självtillräcklighet
ett grundlöst tålamod
en inåtvändhet
något som
varför måste vi undra
identiska tystnader
frossar i gryningen
och dessutom samexisterar ledigt
slitna kläder, mylla
och den statiska omväxlingen av färggranna fläckar
medan livet – som vi vet –
har varit en fantasifull berättares påhitt,
som dödade hjältarna
så fort de upptäckte
att inte heller han finns.

Under tiden leder
den gröna dörren inte till musiklektionen
utan till ett operationsbord
där nostalgin skär
djupare än det oförutsägbara.

Översättning Vasilis Papageorgiou