Vasilis Papageorgiou, Dagar utan fermat

1

Jag väntar fortfarande på att myrorna även denna vår
ska börja sin oavbrutna palindromiska vandring 
på balkongens handräcke,
på att fru Marika på balkongen intill
igen ska misslyckas med att stoppa dem,
på Rimbauds ”dérèglement de tous les sens”,
och framför allt
på din ansträngning att fånga ögonblicken
då logos avdunstar i solen som ytterligare en av ”världens funktionsfel”.
Under tiden fortsätter granatäppelträdets blad att växa här utanför,
att långsamt utsöndra sina sinnesstämningar.

2 

”Hon började skratta igen.”
Peter Handke

Hans mor tyckte om att njuta av livet
när hon, så sällan, fick möjligheten
att ta några steg in i mentala sökningar
för vilka hon hade förberett sig i flera år,
och antingen tillfredsställa eller provocera sina sinnen,
vilka hon närmade sig från ett eget djup,
det som uppslukade henne för tidigt
och i vilket han ofta dyker
förvandlande dykningarna
till barfota vandringar
i ett språkligt kött
med april som den enda månaden.

3

”framför mig sträckte sig ett landskap sänkt i ödslighet”
W. G. Sebald

Ödsligheten iakttar,
studerar människor,
de hemlösa minnena,
de hemlösa själarna,
de hemlösa kropparna,
ödsligheten iakttar 
förruttnelsens episka utsträckningar,
dess blick tränger sig in i ryggen
på den hemvana obetänksamheten.

Published in Härnstorm 140-141, 2020.